För att tydliggöra skillnaderna mellan pengavärde, tillgångsinflation och KPI inflation kan vi titta på lite data. Siffror mellan 1996-2023. 

Den orangea kurvan visar inflationen. Prisutvecklingen på produkter och tjänster. (KPI) Altså den kurva man använder för att fastställa fackliga lönerökningar och pensioner.

Den gröna kurvan visar prisutvecklingen på skogsfastigheter. Vilket representerar  tillgångsinflationen. (Utvecklingen på aktier och bostäder är ännu brantare.) Altså den graf som visar hur rika människors tillgångsinvesteringar ökar i vörde. 

Slutligen, den blå kurvan visar faktiska värdeutvecklingen på pengar. (Styrränta / Total Pengamängd) Som ni ser minskar inte pengars värde i samma takt som inflationen ökar. Vilket många vill tro. Nej värdeminknigen följer snarare den för allmänheten "osynliga" tillgångsinflationen. 

Det hade nämligen blivigt aldeles för dyrt för stat och arbetsgivare om pension och löneutvecklingen hade ökat lika snabbt som värdet på pengar minskar. Därför finns det praktiska anledningar att man vill skilja på dessa två inflationstyper. 

 

 

1. Inflationsmåttets Begränsningar

Riksbanker fokuserar på konsumtionspriser (KPI), men ignorerar tillgångsinflation (prisökningar på fastigheter, aktier, etc.).

Tillgångsinflation gynnar kapitalägare medan arbetarklassen halkar efter, eftersom löner och pensioner justeras efter den lägre KPI-inflationen.

Detta skapar en skenande ojämlikhet, då kapitalägare ser sina tillgångsvärden öka snabbare än löneinkomsterna.

 

2. Styrräntans Begränsade Effekt

Styrräntan påverkar främst tillgångsmarknaden som bostäder och aktier snarare än kosument konsumtionen.

Kostnadsdriven inflation, som el, råvarupriser och produktionskostnader, kan inte bekämpas med räntehöjningar.

Resultatet blir att Riksbankernas räntepolitik istället ökar ekonomisk obalans och de ekonomiska klyftor snarare än att minska dem.

 

3. Kritik mot Centralbankernas Fokus

Inflationsmåttet används som ett "täckmantel" för att undvika att erkänna den totala inflationen. Om tillgångsinflation inkluderades skulle löner och offentliga utgifter behöva öka dramatiskt.

Detta pekar på en strukturell obalans i ekonomin där kapitalägare gynnas systematiskt över arbetare och konsumenter.

Politiken är svår att förändra på grund av institutionell tröghet och motstånd från starka intressegrupper.

 

4. Möjliga Lösningar

Riksdagen bör i första hand omformulera Riksbankens uppdrag och ta bort ordet pris.

 

Sammanfattning

Den nuvarande ekonomiska ordningen gynnar kapitalägare över arbetare, och detta förstärks av riksbankernas fokus på KPI och styrräntor. Genom att sprida kunskap om dessa frågor kan vi bidra till en mer balanserad fördelning av ekonomiska resurser och utforma för allmänheten en mer rättvis ekonomisk politik.