Historien och Kritiken

Riksbankens inflationsmål är en grundläggande del av Sveriges ekonomiska politik och en hörnsten i centralbankens arbete. Målet, som formulerades av Thomas Franzén i början av 1990-talet, har haft en avgörande roll i att forma svensk ekonomisk stabilitet. Men hur togs detta mål fram, och vad innebär det idag?

 

Bakgrund: Inflationsmålens Tillkomst

Under 1980- och 1990-talet kämpade Sverige med hög inflation och ekonomisk instabilitet. Efter en turbulent period med en fast valutakurs som kollapsade i samband med finanskrisen 1992, behövde Sverige en ny ram för penningpolitiken. Thomas Franzén, som då var vice riksbankschef, föreslog att Riksbanken skulle fokusera på ett specifikt inflationsmål för att skapa förutsägbarhet och stabilitet i ekonomin.

I januari 1993 fastställdes inflationsmålet till 2 procent per år, baserat på konsumentprisindex (KPI). Målet blev en av de första av sitt slag globalt och hyllades för att ha gett tydliga riktlinjer för penningpolitiken. Inflationsmålet förväntades skapa prisstabilitet, stärka förtroendet för den svenska ekonomin och förhindra en återgång till hög inflation.

 

Vad är Riksbankens Inflationsmål?

Riksbankens inflationsmål innebär att den årliga prisökningen ska ligga nära 2 procent, vilket anses vara en balans mellan att undvika både hög inflation och deflation. Sedan 2017 baseras målet på KPIF (konsumentprisindex med fast ränta), vilket exkluderar effekten av ränteförändringar på boendekostnader. Denna justering gjordes för att skapa en mer stabil mätning av inflationen och bättre återspegla Riksbankens direkta påverkan.

 

Kritik och Utmaningar

Trots inflationsmålets framgångar har det också mött kritik. Dokumentären Skuldfeber, som sändes på SVT, lyfter fram hur Riksbankens fokus på KPI och KPIF ignorerar tillgångsinflation, vilket innefattar prisökningar på fastigheter och finansiella tillgångar. Tillgångsinflation tenderar att gynna kapitalägare och fördjupa ekonomiska klyftor, eftersom löner och pensioner inte justeras för denna form av inflation.

Kritiker menar också att inflationsmålet inte alltid är anpassat till dagens ekonomiska verklighet. Dagens inflation drivs ofta av globala faktorer, som energipriser och leveranskedjeproblem, snarare än av inhemsk efterfrågan. Räntehöjningar, som är Riksbankens primära verktyg för att styra inflationen, har därför begränsad effekt och kan samtidigt slå hårt mot hushållens köpkraft.

 

Thomas Franzéns Vision och Arvet efter 1990-talet

Thomas Franzéns inflationsmål föddes ur en tid av ekonomisk kris men har format den moderna penningpolitiken i Sverige. Hans arbete med att etablera inflationsmålet har fått globalt erkännande och inspirerat andra centralbanker världen över. Samtidigt har nya ekonomiska utmaningar och kritik mot inflationsmåttets begränsningar lett till diskussioner om behovet av reformer.

 

Vad Kan Förändras?

För att säkerställa att penningpolitiken bättre möter marknadens olika utmaningar bör Riksbanken överväga att:

  • Ersättat inflationen med andra ekonomiska mått för att reglera styrräntan.
  • Även inkludera tillgångsinflation i sina analyser. 
  • Fokusera på värdet på pengar istället för pris. 
  • Inkludera den totala mängden pengar i en ekonomi. 
  • Fokusera mer på, Sysselsättning, Tillväxt, Pengamängd och Växelkurs istället för konsumentpriser.

Riksbankens inflationsmål har varit ett viktigt verktyg för ekonomisk stabilitet, men det är tydligt att dess utformning och fokus behöver ses över för att möta framtidens krav. Diskussionen om reformer av inflationsmåttet är avgörande för att säkerställa en rättvis och hållbar ekonomisk utveckling.